Bakgrund

På 90-talet fanns det få saker som skrämde slag på svenska barn i samma utsträckning som Thomas Quick. Han var Sveriges värsta seriemördare. Från sitt rum på den slutna anstalten på Säters Mentalsjukhus berättade han ingående om hur hade farit över hela norden på en bestialisk mordturné sedan slutet på 70-talet. Han hade mördat barn, turister, prostituerade och folk som bara råkade befinna sig i vägen. Det rörde sig om så pass många och hemska dåd att han själv hade förträngt minnena av alltsammans. Åtta fällande domar följde.

Det fanns bara ett problem. Allt var påhittat.

Efter att journalisten Hannes Råstam började gräva i fallet upptäcktes flera brister i utredningen. Det saknades helt tekniska bevis. Det fanns inga vittnen till brotten.  Thomas Quick – eller Sture Bergwall som han egentligen hette – var stundtals tungt neddrogad av psykofarmaka under förhör. Dessutom förekom en blind tro på bortträngda minnen hos dom som arbetade med fallet vilket underlättade dessa falska erkännandena.

2013 fick Sture Bergwall resning i samtliga fall och frikändes. Sveriges värsta seriemördare hade förvandlats till Sveriges värsta rättsskandal.

***

Böcker har skrivits, dokumentärer har sänts, pjäser har spelats och intervjuer har gjorts. Men hittills har ingen gett sig på att beskriva Quickfallet ur en humoristisk vinkel. 2018 tar Isak Jansson och Ola Aurell sig an uppgiften i föreställningen Quick – en humorshow.